Who’s Watching the Watchers?

Who Watches the Watchmen?Vi får inte glömma bort kulturen när omvärlden känns lite dyster. George Orwells 1984 har varit veckans boktips men jag vill även slå ett slag för andra kulturyttringar. Någon gång under 2009, året då FRA ska få övervaka oss helt lagligt men helt i strid med grundlagen, kommer filmen Watchmen att ha premiär, baserad på serieromanen av Alan Moore. Under förutsättning att inte Hollywood slaktar den stackars historien så tar den upp många intressanta frågor om makt, rädsla och kontroll.

Nine Inch Nails cd Year Zero och det Alternate Reality Game som användes som marknadsföring beskriver ett framtida kontrollsamhälle och uppmanar till motstånd.

”Well, it takes place about fifteen years in the future. Things are not good. If you imagine a world where greed and power continue to run their likely course, you’ll have an idea of the backdrop. The world has reached the breaking point – politically, spiritually and ecologically. Written from various perspectives of people in this world, year zero examines various viewpoints set against an impending moment of truth.” Trent Reznor on Year Zero

Bland annat har skiva och kampanj gett upphov till mer skön konst:

Who Watches the Watchers?

Och så glöm inte V for Vendetta (även den baserad på en serieroman av Alan Moore):

”The people should not be afraid of their government.
The government should be afraid of their people.”

PS. En inte helt relaterad historia från Halland i Hem & Hyra.

Äntligen! Blade Runner på riktig dvd

Blade Runner
Ridley Scotts ”Final Cut” av Blade Runner har varit på väg sedan sekelskiftet och nu är den äntligen här. Jag har inte sett filmen sen förra gången Scott var framme och röjde med saxen i ”Director’s Cut” i början på 90-talet. Då såg jag filmen för första gången på bio och kunde låta ögonen svepa över varje scen och suga i mig detaljerna. Det var en ny film på flera sätt.

Nu är det dvd och hemmabio som är aktuellt. (Egentligen borde jag väl skriva om hd-dvd/blueray men jag har varken råd eller lust att byta system idag. Kan jag vänta på nästa generation?) Den sextonårige Niclas som såg Blade Runner första gången på vhs och moviebox kunde inte drömma om en sån här lyxig utgåva. Det finns extramaterial så att det räcker till trettonhelgen. Minst. Och så finns alla de gamla versionerna av filmen med i lådan: 1982 (amerikansk och internationell), 1992 (director’s cut) och en workprint-version som överkurs.

Sen var ett huvudattraktionen: Blade Runner: Final Cut (2007). Med uppfräschade effekter, nyinspelat material som fyller i några skönhetsfläckar och så nymixat surround-ljud. Kanske kunde jag/då inte heller föreställa mig att den tjugofem år äldre versionen skulle bli så uppspelt av den här tidiga julklappen. Nu är jag ju lika gammal som Harrison Ford var när filmen spelades in.

PS. Jo, Blade Runner har funnits på dvd tidigare. Två gånger. Director’s Cut kom 1999 helt utan extramaterial, med vhs-nära bild och 2.1-ljud. Samma version släpptes remastrad för nästan exakt ett år sedan, november 2006, när Final Cut redan var färdig men inte utgiven. Inget extramaterial och samma ljud. Kossan gnydde ynkligt när man girigt pressade ut de sista dropparna från hennes ömma spenar.