Niclas Holmqvist » Kultur

Pecha Kucha på SHIP

Niclas — Sun, 30 Jan 2011 07:00:20 +0000

Att sälja det du älskar – böcker, bloggar och cirklar

View more presentations from Niclas Holmqvist.

Om att pitcha en blogg – tips för det lilla förlaget

Niclas — Thu, 11 Nov 2010 11:15:02 +0000

Även publicerad på Sociala förlag

Vi har fått vårt första pressmeddelande. Och inte bara ett utan ett mejl till var och en av oss. Det känns spännande för det betyder att någon, förhoppningsvis, gjort bedömningen att det är mödan värt att ta kontakt med oss. Vi är inte bortkastad tid. I värsta fall kan det handla om tiden det tar att klippa och klistra en e-postadress, men ändå.

Bloggen Sociala förlag har alltså fått sitt första pressmeddelande, och det handlar inte alls om att bara klippa och klistra en e-postadress. Mejlet är genomtänkt och det handlar inte om ett enkelt massmejl. Eftersom vi är fler som fått det har vi haft möjlighet att jämföra. Så här ser mitt ut:

Hej Niclas!

Jag har följt er blogg Sociala Förlag med stort nöje, och även lustläst er uppsats i jakt på försäljningsstrategitips via sociala medier. Ni gör ett väldigt viktigt jobb och jag känner redan att jag haft stor hjälp, och fått mycket inspiration, av er. Har även med glädje sett att du länkade till vår Facebook-sida från Social Förlags dito!

Även om mejlet inte följer den traditionella uppbyggnaden för pressmeddelanden med nyheten först är anslaget här helt rätt. Det är utformat som ett personligt brev, med namnet först, men det första stycket visar med önskvärd tydlighet att avsändaren vet vem hon skriver till, har läst på och vet varför hon tar kontakt med just mig. Eftersom det här är en första kontakt med bloggen är det relationen som är den första nyheten och ett enkelt ”Hej Niclas!” funkar bättre än en snärtig rubrik i det här fallet. Relationen blir ingressen till det egentliga budskapet som följer längre ner.

Lite smicker skadar naturligtvis inte. Sociala mediekanaler som den här bloggen är ofta personligt skrivna och drivna. Att notera personen bakom bloggen visar att avsändaren är medveten om hur den skiljer sig från en professionell nyhetssajt med betalda journalister. Förutom det uppenbara att den troligtvis har färre läsare.

Vi vill knyta kontakter med andra bokälskare och förlagsmänniskor, hitta och dela med oss av tips och kunskaper vi samlar på oss om att göra pr för böcker, samt inspirera förlag, författare och andra som producerar och säljer böcker. Det är precis därför vi startade den här bloggen. Touché!

Jag är alltså en av grundarna till det nystartade förlaget Aglaktuq. Förlaget startades i år av min syster Anna Vogel, författare och språkforskare, Agnes Stenqvist, grafisk designer, och av mig, som är författare, journalist och musiker. Aglaktuq betyder ”skriver” på ett inuitspråk som talas i Alaska.

Kort presentation av förlaget och människorna bakom det. Föredömligt kort och koncist.

Här saknar jag dock länkar till mer information. Om ett mejl till en bloggare innehåller länkar till relevant information, har de stora möjligheter att bli klickade om resten av innehållet lockar. Att inte använda länkar är en miss.

Namnet Aglaktuq är svårt att komma ihåg. Jag har stavat fel ett antal gånger de senaste dagarna. Trodde att jag hade kläm på det, men fick se mig besegrad. Idag har det gått bättre. Hur som helst, en länk till webbplatsen är nästan ett krav. Hade jag haft en sådan i ovanstående stycke hade jag klickat på den för att se logotypen och kanske läsa lite mer om förlaget när andan faller på. Dessutom hade jag nog försökt leta upp en ljudfil med namnet uttalat i hopp om att det skulle hjälpa mig att minnas förlagets namn.

I ett annat sammanhang framhåller förlaget Facebook som sin mest aktiva sida, nästan som en liten logg om att starta förlag, med länkar till aktiviteter, recensioner och så vidare. Men varken länk eller adress finns med i mejlet. Inte heller till webbplatsen. Om jag öppnar den bifogade wordfilen så hittar jag länken, men eftersom dokumentet heter ”pressmeddelande” och bifogas mejlet antar jag att båda innehåller samma information. Dessutom är det först och främst mejl och webbtjänster som ska innehålla länkar, inte worddokument. Glöm inte att pitchen är riktad till en blogg, och bloggar lever på länkar.

Om länken leder till Facebook finns dessutom möjligheten att locka till ytterligare delning. Mejlets huvudbudskap är att sprida information om kommande litterära salonger. Dessa finns som event på Facebook och bör djuplänkas. Då ligger handlingenatt dela med sig av information om ett event till vänner och bekanta bara två klick bort. Nu ligger spridningen flera steg bort och jag måste börja med att leta upp rätt adress.

Vi vill vara ett digitalt tillgängligt förlag med e-böcker, ljudböcker, iPhone-böcker, Google Böcker-blädder-ex och högläsningsfilmer på Yotube – men tycker också det är väldigt viktigt att möta våra läsare live.

I detta stycke skiljer sig våra mejl åt. Mitt (ovan) lägger tydpunkten på mötet med läsarna, live. Marthinas mejl (nedan) lägger istället tyngdpunkten på egenutgivning och förnyelse av bokbranschen. Vad som avgjorde vem som fick vilken text har jag inte lyckats klura ut.

Inspirerade av skivbolagens gör-det-själv-kultur och bokmediets utveckling vill vi vara ett alternativ i en bokbransch som urvattnats av kortsiktighet, och bryta mot tabut att ge ut sin egen text. Vi vill vara ett modernt förlag och har satsat stort på digital tillgänglighet genom högläsningfilmer på Youtube, blädderex på Google Books, e-böcker och ljudböcker, men trycker även fysiska böcker via print-on-demand.

Nu har vi kommit fram till mejlets huvudbudskap.

Våra Litterära salonger, där vi blandar högläsning, musik och formförklaring, är en manifestation av ståndpunkten att författare inte längre behöver ta omvägen genom förlagens urvalsprocess för att nå ut till sina läsare.

Efter tre välbesökta Litterära salonger i Stockholm vi nu på Skåne-turné med sin blandning av högläsning, musik och formförklaring!

Kort sammanfattning om kärnan i budskapet. Förlagets litterära salonger är på Skåneturné. Det är kort presentation av syftet som kompletteras med faktauppgifter om var och när. Upprepningen är lite onödig men det är lätt hänt. Läser man den bifogade wordfilen ser man att upprepningen beror på att texten saxats från två olika ställen i ett mer traditionellt strukturerat pressmeddelande. Den sista biten är ur en ingress och den första ur en företagspresentation.

10 november: Malmö, Makeriet, 19.00
11 november: Kristianstad, Konserthuset Lilla Salen, 19.30
12 november: Helsingborg, Madame Moustasch, 19.00
13 november: Hässleholm, Markan, 19.00

De här fyra evenenten skulle bli lättare att sprida om det funnits länkar till deras sidor på Facebook, och med länkar till kartor för dem som har svårt att hitta.

Det vore jätteroligt om ni ville sprida budskapet om att vi kommer till Helsingborg till ditt säkerligen digra nätverk, kanske till och med nämna det på bloggen?

Den sista biten här är lite tveksam. Jag har inga problem med att nämna saker på bloggen om det är inom vårt fält och jag skriver utifrån eget huvud. Det är precis vad jag gör nu. Att däremot sprida saker till mitt nätverk i andra kanaler gör jag väldigt restriktivt, om jag tror att hela eller delar att nätverket kan vara intresserade av att få den informationen. Att uppmuntra spridning, ja; att berätta hur, nej.

Jag bifogar press-releasen som skickas ut till lokal Helsingborgs-press i veckan, samt en PDF-affisch.

Jag öppnar sällan wordfiler som bifogas mejl och kan inte hänga upp en pdf-plansch i bloggen. Använd länkar och komplettera med bilder som jag kan använda direkt, i anpassat format som direkt kan läggas in i blogg, mejl, tweets och på Facebook.

Jag tycker att det här pressmeddelandet fungerar bra med några få invändningar. Det är genomtänkt och väl anpassat för målgruppen. Bra jobbat Aglaktuq!

Varma hälsningar,

Karin Ström
Aglaktuq

Tack för brevet Karin och lycka till med er litterära salong på fredag.

Några tips på vägen för det lilla förlaget

Aglaktuq har gjort ett bra jobb – läs och lär.
Utnyttja mediets fördelar – länka som en galning till relevanta artiklar, kanaler, bilder och filmer.
Gör din research om bloggen och bloggaren du vänder dig till. De flesta bloggar för att det är kul, hjälp dem att göra det mer kul.
Underlätta mottagarens arbete: skriv journalistiskt, relevant och nyheten först.
Bifoga bilder som går att använda som de är (storlek, upplösning, motiv) hellre än pdf och wordfiler (de senare har en tendens att sabba formateringen i bloggen när man klippet och klistrar).
När kontakt är etablerad (kanske ett kort mejl istället för pressmeddelande), ställ frågor om hur bloggaren vill ha vad. Och om.

Prisade PR-byrån Westander ger fler tips på vad du bör tänka på när du skriver pressmeddelanden: http://westander.se/pressmeddelandetips.html

Tre butiksskyltar som aldrig blev av

Niclas — Wed, 27 Oct 2010 02:00:53 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

Den här gamla idén till butiksmaterial dök upp i ett annat inlägg, så jag tänkte ta tillfället i akt att visa upp en del av marknadsföringskampanjen för Igelkottens elegans som aldrig blev av. Så här beskrevs enheten ”butiksskyltar” i kampanjplanen.

Till de butiker som önskar kan vi leverera skyltar för lite intern gerilla. Egentligen kommer idén från livsmedelsbutikernas modernare föreställningar om hur man ställer upp varor i butik. Förr stod fikabrödet bland bröd och bitsocker bland socker medan kaffet fanns någon helt annanstans. Numera står fikabröd och bitsocker där kaffet står (också), och försäljningen ökar.

Skyltarna är tänkta att skjutas in i butikshyllan tillsammans med boken så att den stora biten med bild och text sticker ut. Boken ska vara ”felplacerad” enligt butikens system; fel enligt bokstavsordningen (bredvid någon som nämns i boken, ex. Tolstoj), fel genre (”Det här är ingen deckare”) eller fel ämne (ex. filmvetenskap med en skylt om regissören Ozu). Det kan vara lämpligt att sikta in sig på områden som säljer extra bra, exempelvis kokböcker, hälsa (bantning), deckare och hobbyböcker (DIY).

Texten på skylten anpassas efter sin nya miljö och består av ”uttalanden” från huvudpersonerna. Det är inte direkta citat ur böckerna utan sammanfattar upp till en sidas redogörelse om olika ämnena.

Böckerna skulle alltså både placeras fel och få sällskap av en skylt som skulle sticka ut från hyllan ca 25 centimeter. Med risk för att komma i vägen eller helt enkelt vara lite obekväm. Till höger på översta exempelskylten ser du ett tidigt omslag till Igelkottens elegans. Delen med omslaget skulle stickas in bland böckerna i hyllan och resten skulle sticka ut.

Vi hörde oss för med säljare och bokhandel och fick det korta svaret att det inte var någon bra idé eftersom skyltarna skulle innebära extra jobb för personalen, att placera ut och att hålla ordning på dem. Troligtvis skulle de inte ens bli utplacerade. Vilket osökt får mig att tänka på Hans-Olov Öbergs (Kalla Kulor) beskrivning av aktiv butikspersonal i sin text om Den gamle och förlagsbranschen.

- Våra butiker är fulla med aktiv personal. Vi kommer sannolikt, eftersom du är ett oprövat kort, att köpa in tre exemplar av dina böcker till varje butik och ställa dem längst in med ryggen utåt. Därefter kommer vår aktiva personal att gå förbi med jämna mellanrum och damma av dem – mycket aktivt – tills de skall returneras.

Sen kan det ju också vara så att idén med skyltarna som aldrig blev av inte var någon särskilt bra och inte skulle hjälpa exponering och försäljning i tillräckligt hög grad. Eller att de faktiskt skulle vara en arbetsmiljömässig olägenhet. Finns det något hjälpmedel eller alternativ butiksskyltning som inte skulle betyda extraarbete för personalen men som skulle hjälpa dem att sälja fler böcker (vilket trots allt är deras jobb)?

Tre förslag på skyltar.

Texten baserad på första sidan i boken. Magnus gjorde många omslagsförslag till Igelkottens elegans. Det här är ett av de första.
De som läst boken eller sett filmen vet hur central texten om lyckliga familjer är.
Peter Greenaway och Blade Runner är favoriter sedan tonåren. De förtjänade en skylt tyckte jag.

Ytliga spaningar från bokmässan

Niclas — Tue, 26 Oct 2010 09:00:24 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

En månad har gått sedan bokmässan. Under dagarna där experimenterade vi (eller jag) med en Posterous-blogg för att eventuellt få lite dynamik i webbpubliceringarna. Gick väl så där. Men några inlägg blev det. Här följer en kort sammanfattning av bokmässan:

När MOO.com slarvat bort ens visitkort får man bygga ett eget.

InDesign och en iPad, det är allt som behövs. Fast det är inte ett visitkort man lämnar ifrån sig. Däremot använde vi det som enbilds powerpointpresentation när vi besökte bloggcaféet under lördagen.

Granne med bokmässan – ICA har också böcker.

Som de passar på att rea ut under bokmässan. Men borde de inte ta kilopris?

Bokmässans Graal och vår trista kusin: pallvis med billiga böcker.

Även inne på bokmässan är det reapriser som gäller. Pappkasse efter pappkasse fylls hos lågprishandlarna. Nya böcker slår inte lika högt som billiga böcker.

Om det råder tvivel om i vilken stad vi befinner oss.

Utan titel och utan kommentar.

Gula stjärnor och orange varningsskylt. ”Övrigt” bör vara allt som inte är pocket. Det här måste vara billigast på bokmässan.

Enligt uppgift bokmässans minsta scen.

Men anläggningen är komplett. Upphittad hos Recito förlag under en författare.

Bokia kör tillbehören istället för böckerna.

Vet inte om det är ett tecken på att Bokia gett upp eller motsatsen, men här kan du köpa tillbehör till dina böcker, böcker du köpt hos en annan bokhandlare. Eller strunt i böckerna och köp leksakerna.

Kändisar, våld, kvällstidningsestetik.

Är godis vägen till läsarens hjärta? Vägen till Mars.

Författareturné utan resekostnader

Niclas — Sun, 24 Oct 2010 00:00:40 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

Signering, författarafton, uppläsning och föreläsning i bokhandel och på bibliotek.

Att författare kuskat land och rike runt för att möta läsare, prata om sina böcker och för att marknadsföra böckerna och sig själv är inget nytt eller särskilt ovanligt. På bokmässorna sitter de i vartenda hörn, läser och berättar och talar och diskuterar. Att författare bloggar är inte längre något konstigt eller särskilt ovanligt. Boken som uttrycksform och produkt kompletteras med text av annat slag och i andra kanaler.

Att dra på bloggturné, då författare drar på turné genom att skriva gästinlägg i väl valda bloggar, är fortfarande ganska ovanligt. Men som kanal att möta läsare, prata om böckerna och sig själv, är bloggar väl lämpade. De har redan en befintlig läsekrets som kan definieras med ämnen, kategorier och etiketter. En blogg är en välriktad kanal med läsare som själv sökt sig dit.

En blogg är däremot ingen enkelriktad reklamkanal, du måste ha något att erbjuda som bloggen och läsarna vill ha.

Genom att hitta bloggar du delar intressen med hittar du även läsare, läsare som troligtvis redan har ett intresse för det du kan berätta, kanske även av dina böcker. Bloggarna har dessutom ofta en ”bekantskapskrets” av andra bloggare som de diskuterar och kommenterar sina ämnen med.

Mer om bloggturnéer

En av de första bloggturnéer (det kanske till och med var den första) som fick uppmärksamhet var Christina Jutterströms i samband med att hon släppte sin bok Fri television? Om public service i en ny medievärld i februari 2008. Turnén passerade bland annat bloggarna Bokhora och Deepedition.

Hos författarcoachen Ann Ljungberg finns tips för hur du genomför en lyckad bloggturné.

Anti-PR: när du är tillräckligt stor eller åtminstone först

Niclas — Sun, 19 Sep 2010 07:00:35 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

En vanlig fråga just nu är författarens ansvar för marknadsföringen av den egna boken. Vissa hävdar att författarens uppgift är att skriva böcker medan det är förlagets uppgift att se till att göra pr för boken och se till att den blir såld. Andra hävdar att en stor del av ansvaret ligger på författaren som borde vara den som är mest intresserad av att boken blir spridd och läst.

Sen finns det författare som istället motarbetar all form av PR.

I torsdags fick jag nyhetsbrev 155 från Bakhåll med information om kommande böcker till förlagets kärntrupp: Don juan och andra noveller av E. T. A. Hoffman och Nio noveller av den notoriskt tillbakadragne J. D. Salinger (”The Catcher in the Rye”).

I nyhetsbrevet berättar Bakhåll om en lista med ”antipromotionsåtgärder” som ingår i det kontrakt som skrivs inför utgivningar av Salingers texter.

Förlaget får inte berätta något om hans liv eller person.
De får inte publicera någon bild på honom, varken på omslag eller i presentationsmaterial.
Boken får inte ha förord, efterord eller ens en presentation på baksidan. Förlaget får endast uppge vilka noveller som ingår i boken.
Författarnamnet måste stå med mindre bokstäver än bokens titel på omslaget.
Inga bilder får förekomma, bokens omslag får inte ha någon illustration eller dekor.
Förlaget får inte utforma något presentationsmaterial för bokhandeln.

Och så vidare. Anledningen till Salingers hårda krav var enligt hans agent att författaren inte ville att något skulle komma mellan läsaren och texten och störa upplevelsen.

Skulle någon annan författare kunna ställa den här typen av krav idag? I en tid när författaren allt oftare krävs på turné, mässor, intervjuer och kanske ännu mer när boken kommer ut.

Svarar på enkät om bokmässan

Niclas — Sat, 18 Sep 2010 18:48:10 +0000

Loka Kanarp har gjort en bokmässan-enkät som jag fyllde i för att värma upp inför nästa nästa helg.

Namn: Niclas

Hemort: Helsingborg

Jag har varit på bokmässan i Göteborg (ggr): Osäker, 6 eller 7 gånger. Första gången var när jag pluggade journalistik på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv 1990. Vi ”bevakade” pressnatta och åt alldeles för mycket färska räkor. Sedan blev det ett skutt fram till 2005 eller 2006 när Helén började nästla sig in i förlagsvärlden via översättningsuppdrag åt Storm förlag.

På årets bokmässa ska jag: Hänga lite runt Sekwas monter, följa mitt mässprogram, samt driva runt och titta på böcker, som vanligt. I år ska jag dock blanda det hela med att prata böcker och marknadsföring med folk för att få ihop material till nya bloggen/bokcirkeln Sociala förlag. Mingel hos Sekwa och middag på Heaven på torsdag, Bokbloggarmiddag på fredag, presentation av nästa bokcirkelbok på lördag och sen kommer jag inte ihåg mer.

Mitt bästa bokmässeminne: Att stå i Sekwas monter i fjol och höra hur mycket besökarna gillade förlagets webbnärvaro och öppna attityd. Det värmde.

Några böcker som jag ser fram emot: Jag borde ha något bra svar på det där, men det brukar bli lite slump över mitt bokköpande på mässan.

Jag hoppas få se: Alla trevliga bokintresserade människor jag mest träffar på nätet.

Jag hoppas slippa: Sova bort kvällarna som jag gjorde i fjol. Var rätt sliten när jag kom till mässan och lyckades knappt hitta på någonting efter att mässhallarna stängde.

Mitt bästa bokmässefynd: Det brukar bli någon överraskning. I fjol kom jag hem med Jean Beaudrillards Patafysik i svensk utgåva från Tragus förlag, en liten ask med sytt häfte, lakritsrem och Ubu Roi-ballong. Riktigt läcker, trots att jag inte äter lakrits.

Några bilder från fjolårets bokmässa:

Interaktiv roman i Spotify ska sälja debutalbum från ”Hurts”

Niclas — Wed, 01 Sep 2010 11:00:35 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

På seminariet ”Allt som Bonniers gör, ska vi göra tvärtom”, på Malmöfestivalens ordscen, diskuterade panelen hur kulturformer glider in i varandra (The Arks ny album säljs som bildspäckat magasin med bifogad cd), hur ”spillmaterial” kan användas (när du ändå tar bilder till cd-konvolut varför inte även ta till affischer, webbplatser och magasin) och hur köparna väntar sig mer och mer gratis (bonusmaterial på dvd-skivor”).

Hur förlag använder musik och Spotify för att marknadsföra böcker skrev Marthina om förra veckan. Nu har vi hittat ett exempel på motsatsen.

Brittiska indiebandet Hurts från Manchester, som också spelade på Popaganda i helgen, använder Spotify för att marknadsföra sitt debutalbum Happiness, men inte bara på ”traditionellt” vis, med smakprov i singelform och hela albumet tillgängligt före release, utan genom en kul lek med Spotifys sökfunktion.

Romanförfattaren (även han från Manchester) Joe Stretch har skrivit den interaktiva romanen ”Don’t Let Go” som lästs in som ljudbok av Anna Friel. Varje avsnitt avslutas med ett antal alternativ med olika koder som du sedan använder i Spotifys sökfält för att komma vidare till nästa avsnitt.

Your mission – should you choose to accept it – is to stop arch villain Guy Lockhart from distributing his heartbreak cocktail and condemning humankind forever to a loveless, empty existence.

Ljudspåret består av musik från ”Happiness” och du hittar även belöningar i form av hela låtar. Berättelsen ska ha elva alternativa slut, om inte du som huvudperson dör någonstans på vägen.

Det första avsnittet heter ”The Truth Hurts” och du hittar det här.

Om du har Spotify.

Har du inte Spotify kan du registrera dig för Spotify Open eller skriv en hälsning, med e-postadress, i kommentarerna nedan så skickar jag en inbjudan till Spotify Free. Jag har 25 invites.

Tipstack till owlit.

41,9 sekunder från tanke till handling

Niclas — Wed, 04 Aug 2010 16:00:56 +0000

Tidigare publicerad på Sociala förlag

[blackbirdpie id="20300859066"]

…
twittrar Claes och fortsätter ”Bibliotek och bokhandlare har samma framtid som skivbutikerna.”

Vad innebär det? Finns det inte en enda skivbutik som kan fungera som det klassiska undantaget? Finns det något som bokhandlarna och biblioteken kan göra för att motverka utvecklingen, eller kanske ännu hellre för att utnyttja den?

Är det något att sträva efter, eller är e-böcker och nätdistribution bättre på allt?

Kulturgnissel: In the Shadow of the Sun (1980)

Niclas — Mon, 14 Jun 2010 20:55:51 +0000

Lite kultur att förgylla måndagskvällen med. Och för att jag ska komma ihåg var jag gömde filmen den här gången.

A Derek Jarman film with music by Throbbing Gristle.
In the shadow of the sun (1980).